Sjuk igen då, woopidoo! Orkar inte ligga och rötna bort i sängen igen, så idag har jag ägnat mig åt nyttigheter, starka kryddor och en het dusch.

Egentlingen var det inte sjukdomen jag ville skriva om idag, jag ville skriva om mina ganska personliga tankegångar jag har när jag är hemma ensam (ni vet lika väl som jag att man liksom tänker lite för mycket när man är ensam hemma). Hejdade mig sedan eftersom jag inte driver någon form av emo-blogg, i min blogg ska det se ut som att jag lever världens mest fabulösa liv och att jag aldrig är ledsen eller nedstämd på något sätt, skämt o sido ! ;)

Men för att göra en lång histora kort och för att dessutom ge er "B" när jag redan börjat med "A" har jag liksom under en lång tid känt mig dålig, jag menar inte att jag är deprimerad och trycker ständigt ner mig själv. Jag menar att jag liksom inte har känt på en väldigt lång tid att jag har åstadkommit något, varit en bra vän, gjort skillnad, varit smart/snygg eller har en egenskap någon är tacksam över. Givetvis kan detta bero på svenskarna som är dåliga på komplimanger men jag känner mig lite "trampad" på, alltså att jag ofta får kommentarer för de gånger jag inte tänker tillräckligt långt än jämfört med de gånger jag faktiskt kommit fram till något riktigt bra. 

När jag började känna såhär såg jag till att komplimanger och berömelsen som kommer från min mun ska öka kolosalt, jag har kommit en liten bit på vägen och ska se till att bli ännu bättre för jag har så många i min omgivning som förtjänar det. Alla behöver dessutom få höra att dom är bra/sexiga/duktiga/smarta, annars kan även den bästa sig som ett vrak!

 

Nu ska jag däremot komma på lite andra tankar och slänga på en film eller serie, det är ju faktiskt den bästa kuren mot sjukdommar, inte sant? ;)