Ny vecka och nya tag, hur mycket ork jag har vet jag inte än. Så mycket som snurrar i min skalle.
Sätter mig snart på bussen ner mot centrum där en ny arbetsdag väntar på mig!
Telefonen har man glömt och kommer vara utan hela dagen, gud vad tomt det kommer kännas men ändå lite skönt att få tid för att bara tänka.
Jag har aldrig riktigt förstått hur min kropp fungerar, att jag får så mycket men bara vill ha så lite. Om du hade blivit erjbuden så mycket kärlek din kropp kan ta in, visst hade du tagit den då?
Men så ligger inte till med Alicia inte, Tror jag är menad till att vandra ensam här på jorden. Vilket dock inte låter helt fel, man slipper såra och bli sårad. Eller hur?
En stor tyngd ligger över mina axlar just nu, jag är för svag för att lyfta av den men samtidigt för stark för att orka bry mig. Tänk om någon kunde förklara vad denna olycka kommer ifrån, tänk vad enkelt allt skulle bli då.
Nepp, nu drar jag.