Upptäckte precis att allt med dig och mig är borta, foton, taggar, allt. Inte från min sida, men din. Jag visste att saker och ting skulle ta tid, eller att det aldrig mer skulle bli det samma. Men jag trodde aldrig någon av oss skulle bli kapabla till att bara radera saker. Jag klandrar dig inte för någonting, för det har jag ingen anledning till. Jag vill bara veta varför. Jag vill bara veta hur vi helt plötsligt kan stå här.

Jag hoppas varje dag på att du ska vara beredd, jag är alltid lika full med hopp.

Jag har sagt förlåt så många gånger, har insett mitt fel och försökt förklara.

Usch, det gör så ont. Bränner i hela mig.

Jag är inte beredd att gå vidare, men så länge du mår bra på det sättet så får jag ha full hänsyn.

Har blivit tillsagd att inte ha något sånt här på bloggen och jag ber om ursäkt redan nu, jag ville bara du skulle veta.

Jag hatar mig själv för att jag har gjort dig besviken. Man inser inte hur mycket man älskar något innan man förlorat det.

Det blev så dumt allting.

Gör vad som helst just nu, kan spamma hela världen med att jag är en fet idiot. vad som helst...