Börjar bli rädd för att somna, för mycket drömmar det senaste! Och lilla alicia som trodde det var slut på eländet, dumhuvud.
Vad gör man om man skulle ge percis allt i världen för att få tillbaka en människa men har inte mod nog att säga ett skit? När jag har fått svar på den frågan kommer saker bli enklare.
Gud vad jag bara vill sätta mig ner med dig, prata minnen och se dig skratta.
Sex månader har gått, riktigt tunga månader som jag faktiskt förtjänar men som ligger tungt på axlarna.
De känslor som fyller mig när jag ser dig är så starka bevis på att du har en riktigt stor plats i mitt hjärta, att jag fortfarande älskar dig för den du är.
Om du läser detta hoppas jag att du inte blir arg på mig. Jag skriver det här på bloggen för att jag är feg, konflikträdd och trasig.
Jag har börjat bygga ett hopp inom mig att vi ska börja om på ny rulle, då jag ska tänka till en extra gång. Det är säkert bara önskedrömmar, men det är alltid bra att hoppas och tro. :)
Jag vill att du tänker på att jag fortfarande har väldigt positiva åsikter om dig, för jag har stora erfarenheter av att du är en människa med stort hjärta.
Även om jag får ta del av din framtid eller inte så är jag medveten om att du kommer komma riktigt långt, för det är du värd tjejen.
Just det, anledningen till att jag ens skriver är att något barn på stationen i falköping sa ordet barbie i förmiddags, och en stor del av den tiden då jag lekte med barbies spenderades ju med dig. Började tänka på massa knäppa saker som när vi fick för oss att vi själva skulle sitta på barbiebilen och köra. Sitter och ler som en galning när dom där bilderna ploppar upp i huvudet, haha! :)