Jag blir frustrerad, får inte struktur på saker längre och jag undrar vad vi gör här.

Hur kom vi hit? varför stannade vi i en nedförsbacke?

Alltid samma snack om att vi, du och jag kommer få det som det borde vara. Jag önskar hela tiden att det är sant. Jag kan inget annat än hoppas.

Varför är jag så jävla korkad? Varför ser jag inte att jag alltid förlorar i slutändan?

Jag vill inte vara förloraren längre, jag vill gå i mål, men inte ensam.

Det trycker mig hårt över halsen, men jag kan inte släppa taget, jag kan inte.

Godnatt gott folk.