Tillbaka på botten, tillbaka där jag började.
Jag insåg igår att jag måste börja om på nytt, folk har verkligen lyckats med att bryta ner mig nu och det måste kännas ganska skönt?
Jag ville bara hålla mig utanför, ville leva mitt liv och slippa mer än jag redan tvingats gå igenom.
Att ett missförstånd kan bli en så stor sak, det kan man aldrig förvänta sig. Jag trodde aldrig att något kunde bli så jävla jobbigt. Det jag trodde minst var att den här långa resan verkar få sitt slut.
Jag kan knappt räkna på fingrarna hur mycket skit som har kommit upp det senaste, det är värre än någonsin.
Jag kommer bo hos Natalie en stor del av sommarlovet, blir även att sova hos Simon i Strömsund ett par nätter. Måste bara komma bort här ifrån, inte för att jag vill utan för att jag är rädd.
Kommer inte uppdatera bloggen eller bilddagboken. Kommer heller inte svara på sms där ni frågar vad som har hänt.
Räckte det inte med att jag förlora min Farfar? Tack för att ni tar hänsyn och stöttar mig genom det, verkligen!
Inte trodde jag att folk kunde bli så känslokalla.
Men grattis! Mycket folk har lyckats dra ner mig ordentligt, GÖTT!

Det är nu tankarna kommer tillbaka på att försvinna föralltid...