Blääääää, fitt kuk på allt nu asså.
Ingenting jag gör blir bra överhuvudetaget. Jag har så stora funderingar på att skita i allt och bara fortsätta med mitt eget liv. Orkar inte koncentrera mig på mer än vad jag behöver, det tar kål på mig.
Hur ska jag någonsin våga ta steget in i kärlekslivet igen? Jag vet med mig att jag gör så otroligt stora fel hela tiden....av misstag. Därför är jag helt ärligt rädd, rädd för hur jag ska hantera saker, rädd för att misslyckas och kanske aldrig finna det jag söker efter.
Ska man våga ta en stor paus från allt? Våga släppa det man håller så kärt bara för en stund och försöka komma på en lösning?
jag vet inte längre, jag har ingen aning.


Förlåt Eddie, förlåt för allt.
Jag saknar den känslan jag hade precis när vi började träffas.