Var glad att du lever!

Blähä... Jag får inte dra på Sonic för mamma, jag kan förstå henne på ett sätt eftersom vädret är som det är... Men hallå? Jag vill så jävla gärna se dem!
Jaja, antar att jag får sitta hemma och glo, är glad över att jag har bror min, han är rolig och social!
I torsdags ville jag typ dö, inte bokstavligt.... Snarare sjunka under jorden en stund. Blev kallad hora och lite sånna saker, jäääättteee kul, faktiskt.
ÅÅÅH!  JAG VILL KOLLA SONIC, NUUUUUUUUUUU! FAN VAD FRUSTRERAD MAN BLIR!
Vädret har ju lugnat sig, jag vet inte om jag ska fjäska lite till eller hur jag ska göra asså.
korv på allt och lite till.
Hade jag varit hemma nu så hade Pappi kört mig, han hade iaf försökt. Hade det inte gått efter någon kilometer så hade han sagt: Tvärr gumman, men det här håller inte. Vi får vända och beställa pizza så får du se dem på Metaltown i sommar.
Varför kan inte Mamma göra samma sak? Att försöka hade gjort mig så himla mycket gladare... Även om jag inte hade kommit in sen ändå så hade jag varit belåten med att iaf försökt...
Nu ska vi dränka oss i sorger en stund och sakna Pappa. På Söndag när han hämtar mig så ska han få en stooooor kram.
haha, fan vad Pappa sjuk jag är... Nä men det är väl kul att träffa Mamma och så, självklart! Men ja. det är lite komplicerat dedär.
Pussen på alla som läser bloggen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0